DANSPOP/R’N’B I en tid då cute-surfning blivit lika stort som porr på nätet är det viktigt med ett aldrig sinande flöde av nya gulliga kattungar som kan ersätta de gamla. Likadant i showbiz, där oskuldsfullhet är hårdvaluta. Behovet av unga tonårsstjärnor är omättligt, eftersom risken att de blir för utmanande, börjar knarka eller, Gud förbjude, slutar vara söta alltid är överhängande.

Enter Justin Bieber. Den senaste tiden mest oundvikliga popfenomen är en 16-årig kanadensisk kille som redan fått äran att sjunga första raden i nya ”We are the world”, uppträtt för presidentparet och turnerat med en annan av USA:s senaste älsklingar, Taylor Swift.

Den äppelkindade sångaren upptäcktes via Youtube och har numera ett följe av skrikande flickor vart han än går. I november orsakade han kaos vid ett (inställt) framträdande i en galleria på Long Island när det dök upp 3?000 fans som nästan rev stället.

”My worlds” är den europeiska upplagan av hans tudelade debut, där både ep:n ”My world” och ”My world 2.0” slagits ihop. Plattan är fylld till brädden av oemotståndlig danspop med r’n’b-känsla och faktiskt riktigt bra i sin genre.

Kanske beror det på att Usher, som hjälpte honom att få skivkontrakt, styrt upp bra produktioner. Man slipper Max Martin-soundet som vilat över i stort sett alla popartisters karriärer de senaste decennierna.

Men killen har även talang och en skön ton i sin unga röst som många andra saknar. Det är tydligt att han är uppfödd på artister som Beyoncé och Justin Timberlake och delar flera kvaliteter med sina r’n’b-idoler. Och även om det faktum att han är självlärd multiinstrumentalist inte hörs direkt på albumet så har han varit med och skrivit nästan alla spår.

Justin Bieber kanske också bara är en sommarkatt, men han är åtminstone gulligast på hela internet just nu.